söndag, september 23, 2007
23:03
Det har hänt mycket sen sist.
Senast tror jag att jag avslutade med att berätta att jag skulle åka iväg in till stan med mama. Ett litet äventyr som satte sina spår både i själ och form (?). Mama hjälpte mig ordna ett så kallat Alien Registration Pass (immigrations registrering eller något liknande... antar jag) och tog mig därför till Naka-Meguro (direkt översatt - inre Meguro). När vi ändå var i gång så hjälpte hon mig fixa ett pendelkort (så nu kan jag åka hur mkt tåg jag vill :D).
Allting gick vägen förutom lite missförstånd gällande min födelseort, men mama hjälpte mig att översätta och tillsist var det klart.
Dags att skaffa en mobil.
Dagen innan hade jag, tillsammans med två andra utbytesstudenter varit och tittat lite på mobiler. Självständig som jag är valde jag därför samma mobil som min amerikanske vän (den var faktiskt finast och billigast också..!). Papa dök också upp i mobilaffären för att hjälpa till att få den bästa dealen (han är prof. businessman after all) och tillslut så gick vi därifrån med en mobil mer. Jag är fortfarande osäker på exakt hur mycket mitt abonemang kostar i månaden, men detåterstår att se. Mobil i sig kostade iaf. bara ¥1 - föga 0,06SEK. :D
Efter mobilhandlandet bjöd mama och papa mig på sushirestaurang. Det var en upplevelse i sig, iaf när man hade en japan på vardera sida om en som kunde förklara allt som hände samt peka ut de bästa sushi-bitarna.
Något ganska sadistiskt var att de hade stora akvarier i köket (som var i mitten av restaurangen) med fisk i, och var 10e minut eller så började alla kockarna skrika en massa på japanska och så tog de upp en fisk för att flå den levande...
Nu när jag äntligen har en mobil har jag verkligen passat på att skicka mitt nummer samt mail (mobil) till allt och alla, och rätt osm det var fick jag ett samtal från Naoko (som hjälpte mig från Narita och hem).
Vi bestämde att vi skulle ses dagen därpå för lite shopping i Shibuya. Det var jättekul och mitt humör har iprincip varit på topp sen dess. Naoko hjälpte mig köpa lite kanji/hiragana/katakana böcker för barn, så jag kunde lära mig lite glosor och kanji. Perfekt! Har studerat flitigt sen dess!
Vi avslutade dagen med lite purikura som är en populär aktivitet i japan. Man går till en arkadhall och där finns flera olika sorters bås (i galna färger och former) man kan gå in i för att sedan ta en massa söta foton tillsammans. Fotona i sig kan man sedan rita på och pryda med diverse texter och bilder. Väldigt kul och inte så farligt dyrt!
Jag tror att jag så sakta börjar sjunka in i detta nya land, och just nu känns allting mkt bättre än förut. Papa och mama är väldigt bra på engelska (för att vara japaner) men försöker ändå alltid säga det mesta på japanska för att jag ska lära mig. Jag frågade idag hur många utbytesstudenter de tagit hand om, och jag tror att de sa ca. 17st. Så de är riktiga veteraner.
Häromdagen fick de sina presenter från Sverige och blev jätteglada. Papa visste inte vem Linné var (men det kan också ha varit jag som uttalade det fel eller något) men han började genast läsa i Sverigeboken. Mama blev förtjust i téet och berättade att hon hade en kopia av kostaboda snöbollen jag gav dem (ljuslyktan i form av en snöboll). Jag vet inte vad de tyckte om Väsen ännu, men det återstår att se.
Idag fick jag höra mama sjunga opera och spela piano, jag var alladeles hänförd, hon är verkligen jätteduktig!
Varje kväll tar vi en kvällspromenad med Ryu-chan (hunden - en liten terrier) runt området. Det är väldigt trevligt att se sig omkring och få en ordentlig pratstund. I Komaba finns ett campus (precis där jag bor) som tillhör Toudai (Tokyo University) så det finns ganska mycket studenter här (både utlänningar och unga japaner). Området är väldigt fint och det finns flera parker varav en jättestor dit mama ska ta mig imorrn för att visa ett traditionellt japanskt hus mm.
De senaste dagarna har jag hållit i gång så mkt jag kan och hört av mig till och träffat folk, men idag satt jag bara hemma och pluggade på glosor och kanji. Det ska bli skönt när skolan börjar dock, så man har något att göra, och träffar folk varjedag. Dessutom ser jag verkligen fram emot att börja plugga japanska - så rostig som jag är för tillfället lär det bli tufft dock.
Nu ska jag hoppa i säng. Hoppas allt är bra där borta i kalla Sverige, tjipp och hoj! :D
Lämna kommentar? |
8 kommentarer
fredag, september 21, 2007
23:39
Bilder!
Dock bara på mitt rum och lite annat smått & gott... jag glömmer ta med min kamera helatiden, men jag ska bättra mig, det lovar jag! Yosh!
Min mobil (bild - by request) Den söta buni-phonestrappen skaffade jag idag när jag var i Shibuya med Naoko-chan och shoppade! ( *´ 3`*)/
Den är helt galet cool! Skickar man mail till min mobil-mail så får jag dem direkt i telefonen, som sms fast mail (som sagt).
Naoko-chan tog mig också till Mujirushi (sv. Muji) där jag köpte en penna och små miniblock som jag tänkte använda för att skriva kanji i, så jag kan plugga på tunnelbana och så. Dessutom köpte jag kanjiböcker för barn för att fräscha upp min kanjikunskaper!
Mitt rum sett från hörnet bakom sängen.
Mitt rum sett från hörnet vid hyllan, precis innanför dörren. Sängen är väldigt hård...! ´ A`);;
Det här är det första man ser när man kommer in i mitt rum. Det röda Gloomy-bear gosedjuret fick jag av Chou-chan (den kinesiska utbytesstudenten som bodde här fram tills idag) när hon flyttade ut.
Det var allt sålänge. Tack för alla söta kommentarer, det är verkligen socker för själen att läsa vad ni skrivit so please keep writing ; D ;)! <3
Lämna kommentar? |
7 kommentarer
torsdag, september 20, 2007
12:47
Äntligen har jag lite tid och ork nog att ge några rader information till omvärlden. De senaste dagarna har varit otroligt omtumlande och jag har nog fortfarande inte riktigt repat mig från varesig jetlag eller chocken över att jag faktiskt är här.
Resan hit gick bra men flygresan var så lång och jobbig. Kunde knappt sova mer än 1-2 timmar och mest av tiden mådde jag ganska dåligt.
När jag kom fram till Narita pratade jag lite med en annan utbytesstudent (man kunde liksom lista ut vilka de var på planet eftersom resten i princip bara var japaner). Han var från Amsterdam men skulle till Waseda, ett annat stort universitet i Tokyo.
Trött som jag var efter att ha klarat av alla 3 (!) pass-kontroller satte jag mig ner och väntade på att någon vid namnet
'Naoko' skulle plocka upp mig. Jag insåg just hur trött jag var när jag, efter ca. 10 miuter, såg skylten snett framför mig med rosa bokstäver och hjärtan:
Julia Louise Rende - Sophia University!!Naoko visade sig kunna relativt bra engelska, vilket jag var väldigt tacksam för eftersom jag inte ens orkade tänka på japanska just då. Vi pratade mycket och hon hjälpte mig hela vägen fram till min home-stay familj. Deras hus var väldigt annorlunda från den bild jag hade målat upp - VÄLDIGT ANNORLUNDA.
Det har en slags rund form, sett från utsidan, och inuti är det väldigt högt i tak och flera våningar högt.
Home-stay mamman (Yuko - men hon vill att jag ska kalla henne
'mama' som en i familjen) bjöd både mig och Naoko på kallt japanskt te (det är standard dricka) och babblade på en massa på japanska.
Jag kände mig väldigt omtöcknad och försökte mest hålla mig vaken.
Senare, efter att Naoko hade gått fick jag en rundtur av huset, som kändes som en dröm. Det är massor med rum, bl.a. ett stort 'konsert'-rum eller liknande i källaren. Mama driver någon typ av home-business och är bl.a. piano-lärare och väldigt intresserad av klassisk musik och opera. Så huset är byggt i förhållande till det och de är tämligen nyinflyttade.
Det finns t.o.m en hiss eftersom det finns typ fyra våningar allt som allt. Jag bor högst upp och håller mig mest där eller på våning 1 där köket och vardagsrummet är.
De är väldigt trevliga och snälla men ganska upptagna eftersom de båda jobbar mycket. Jag får iprincip komma och gå som jag vill (har fått koden till huset så jag kommer in) bara jag ringer och meddelar om jag skulle bli sen.
Både mama och papa pratar lite engelska, men inte jättebra dock tillräckligt för att både jag och de ska förstå varandra när min japanska sviker. Papa är väldigt avslappnad och lugn som person, vilket är väldigt skönt när man själv är superstressad över allt nytt. Han hjälpte mig igår (första dagen i skolan) att ta mig till Sophia med tunnelbana (jag byter tåg 3 gånger, mitt i Tokyos värsta rusningstrafik - det var hemskt). Tack vare honom kom jag fram i tid och välbehållen.
Jag hinner inte skriva så mycket mer just nu, mama ska hjälpa mig att fixa ett s.k.
'gaijin-kaado' (Alien Registration Pass) så att jag kan skaffa mobil-telefon och andra lite mer nödvändiga saker. Jag skriver mer senare och när jag har tid, hoppas allt är bra med er där hemma! Massor med kärlek! <3
Lämna kommentar? |
5 kommentarer
tisdag, september 04, 2007
16:52
Nu börjar det närma sig. Knappt två veckor kvar till avfärden men ändå kan jag inte riktigt förstå att det är sant. Man försöker liksom förbereda sig på alla sätt, både fysiskt och psykiskt.
Det är ju trots allt en i princip helt främmande kultur jag ska bosätta mig i. Ett land där artighet är A och O och där det bor lika många människor som i hela Sverige bara i huvudstaden Tokyo - som ska bli mitt hem i ett år.
Storstaden av storstäder, där en nyhet eller trend föds och dör bara över en dag.
Allt detta är jag medveten om, att det är så otroligt annorlunda. Det känns tryggt på ett sätt men samtidigt inte. Det underlättar förberedelserna inför det som väntar, samtidigt som det inte alls gör det. Jag förväntar mig i alla fall att ingenting kommer bli som jag hade tänk - som jag sitter nu och tror, hoppas och oroar mig för att det kommer bli.
Det ordnar sig alltid när man tar det som det kommer.
Och hur det än blir så tänker jag inte ge upp. Men hur som helst har jag ju inte åkt ännu, så se fram emot fortsättningen på mitt äventyr!
Etiketter: japan
Lämna kommentar? |
3 kommentarer
