torsdag, september 20, 2007
12:47
Äntligen har jag lite tid och ork nog att ge några rader information till omvärlden. De senaste dagarna har varit otroligt omtumlande och jag har nog fortfarande inte riktigt repat mig från varesig jetlag eller chocken över att jag faktiskt är här.
Resan hit gick bra men flygresan var så lång och jobbig. Kunde knappt sova mer än 1-2 timmar och mest av tiden mådde jag ganska dåligt.
När jag kom fram till Narita pratade jag lite med en annan utbytesstudent (man kunde liksom lista ut vilka de var på planet eftersom resten i princip bara var japaner). Han var från Amsterdam men skulle till Waseda, ett annat stort universitet i Tokyo.
Trött som jag var efter att ha klarat av alla 3 (!) pass-kontroller satte jag mig ner och väntade på att någon vid namnet
'Naoko' skulle plocka upp mig. Jag insåg just hur trött jag var när jag, efter ca. 10 miuter, såg skylten snett framför mig med rosa bokstäver och hjärtan:
Julia Louise Rende - Sophia University!!Naoko visade sig kunna relativt bra engelska, vilket jag var väldigt tacksam för eftersom jag inte ens orkade tänka på japanska just då. Vi pratade mycket och hon hjälpte mig hela vägen fram till min home-stay familj. Deras hus var väldigt annorlunda från den bild jag hade målat upp - VÄLDIGT ANNORLUNDA.
Det har en slags rund form, sett från utsidan, och inuti är det väldigt högt i tak och flera våningar högt.
Home-stay mamman (Yuko - men hon vill att jag ska kalla henne
'mama' som en i familjen) bjöd både mig och Naoko på kallt japanskt te (det är standard dricka) och babblade på en massa på japanska.
Jag kände mig väldigt omtöcknad och försökte mest hålla mig vaken.
Senare, efter att Naoko hade gått fick jag en rundtur av huset, som kändes som en dröm. Det är massor med rum, bl.a. ett stort 'konsert'-rum eller liknande i källaren. Mama driver någon typ av home-business och är bl.a. piano-lärare och väldigt intresserad av klassisk musik och opera. Så huset är byggt i förhållande till det och de är tämligen nyinflyttade.
Det finns t.o.m en hiss eftersom det finns typ fyra våningar allt som allt. Jag bor högst upp och håller mig mest där eller på våning 1 där köket och vardagsrummet är.
De är väldigt trevliga och snälla men ganska upptagna eftersom de båda jobbar mycket. Jag får iprincip komma och gå som jag vill (har fått koden till huset så jag kommer in) bara jag ringer och meddelar om jag skulle bli sen.
Både mama och papa pratar lite engelska, men inte jättebra dock tillräckligt för att både jag och de ska förstå varandra när min japanska sviker. Papa är väldigt avslappnad och lugn som person, vilket är väldigt skönt när man själv är superstressad över allt nytt. Han hjälpte mig igår (första dagen i skolan) att ta mig till Sophia med tunnelbana (jag byter tåg 3 gånger, mitt i Tokyos värsta rusningstrafik - det var hemskt). Tack vare honom kom jag fram i tid och välbehållen.
Jag hinner inte skriva så mycket mer just nu, mama ska hjälpa mig att fixa ett s.k.
'gaijin-kaado' (Alien Registration Pass) så att jag kan skaffa mobil-telefon och andra lite mer nödvändiga saker. Jag skriver mer senare och när jag har tid, hoppas allt är bra med er där hemma! Massor med kärlek! <3
Lämna kommentar? |
5 kommentarer
