Nu börjar det närma sig. Knappt två veckor kvar till avfärden men ändå kan jag inte riktigt förstå att det är sant. Man försöker liksom förbereda sig på alla sätt, både fysiskt och psykiskt. Det är ju trots allt en i princip helt främmande kultur jag ska bosätta mig i. Ett land där artighet är A och O och där det bor lika många människor som i hela Sverige bara i huvudstaden Tokyo - som ska bli mitt hem i ett år. Storstaden av storstäder, där en nyhet eller trend föds och dör bara över en dag. Allt detta är jag medveten om, att det är så otroligt annorlunda. Det känns tryggt på ett sätt men samtidigt inte. Det underlättar förberedelserna inför det som väntar, samtidigt som det inte alls gör det. Jag förväntar mig i alla fall att ingenting kommer bli som jag hade tänk - som jag sitter nu och tror, hoppas och oroar mig för att det kommer bli.
Det ordnar sig alltid när man tar det som det kommer.
Och hur det än blir så tänker jag inte ge upp. Men hur som helst har jag ju inte åkt ännu, så se fram emot fortsättningen på mitt äventyr!
よこそ! Jag heter Julia är utbytesstudent i solens rike där jag ska lära mig bli japan och äta massor med rå fisk (eller?).
plats: Japan, Tokyo, Meguro-ku, Komaba, hemma
just nu
musik: The Smiths - There Is A Light That Never Goes Out tittar på: Paranoid Park
