torsdag, oktober 18, 2007
17:13
Det har gått exakt en månad sen jag kom hit. Det är den 18e oktober och jag har precis kommit hem.
Just nu är det mest skolan som tar upp tid här i Japan. Universitetet här är inte alls som hemma. Jag tror jag har påpekat det förut, men det tåls att upprepas. Det påminner snarare om gymnasiet, med läxor varje dag och lunchrast.
Den intensivkurs jag går är verkligen intensiv. Vi går igenom ca 3-4 nya kanjikapitel varje vecka (varav varje kapitel innehåller ca 20 kanji vardera) och jag låg efter redan innan. Men istället för att stressa ihjäl mig över det så har jag bestämt mig för att ta det i min takt. I vilket fall som helst så kan jag omöjligen lära mig ca 150 kanji på en vecka.
Alex-senseis japanska lektioner back in Sweden har verkligen varit till nytta, även om det var längesen nu. Dock finns det en del saker jag verkligen ligger efter med (framför allt kanji, eftersom jag lärde mig dem i annan ordning i senseis häften.) Det jobbigaste är dock att jag är van vid svensk-japanska lektioner och böcker. Här är allt engelsk-japanskt vilket gör det hela ett stycke svårare.
Alex-Senseis lektioner handlade mycket om att prata och aggera - dvs vi lärde oss genom att t.ex. göra sketcher framför klassen. Det är något jag saknar här, även om vi har sk. "roleplay" en gång i veckan då vi ska spela upp en sketch på japanska.
Flera gånger har jag fått höra att jag låter som en infödd japan när jag pratar japanska, så tydligen har jag bra uttal - alltid något!
Grammatiken börjar dock bli svår, något jag aldrig tyckt om japanska innan, men mama och Hayaka hjälper mig (dock är förklaringarna på japanska ofta ganska svårförstådda) och jag traglar på ändå.

Häromdagen gick jag på mitt första "art-circle" möte - för att testa hur det var. Jag var skitskraj innan jag gick dit, men eftersom jag fortfarande oroar mig lite för det här med att lära känna japaner och hitta japanska vänner, så var jag fast besluten att gå ändå, själv. Det visade sig vara ett bra beslut, för alla var väldigt trevliga även om det hela gick ganska klumpigt till (å mina vägnar) när jag försökte förklara vad jag gjorde där överhuvudtaget på knagglig japanska. Ingen i art-cicle pratar engelska, vilket är bra!! Jag vill bli tvingad att prata japanska, samtidigt som det är svårt att konversera då och jag tror att vissa drar sig undan lite och inte riktigt vågar prata eftersom jag inte riktigt förstår. Men några tog sig iaf vänligen tid och kämpade på med mig, ställde frågor och var jättesnälla. Yokatta!

Även om det känns lite jobbigt just nu så tror jag att det är en värdefull möjlighet till att träffa annat folk än bara utbytesstudenter. Jag vill vidga mina vyer och som sagt, träffa japaner. Efter ett samtal med Filippa känns det lite bättre vad gäller det sociala livet här. Jag åkte ju hit för att träffa japaner, lära mig japanska och den japanska kulturen. Tyvärr så har jag dock mina japanska lektioner med bara utbytesstudenter och har därför inte direkt någon möjlighet att umgås så mkt med annat folk än de i min klass.
Dessutom har jag märkt att man liksom får som lite press på sig av andra utbytesstudenter. Eftersom alla (iaf många) vill träffa japaner så får man aldrig riktigt chansen att träffa någon "i fred" så att säga. Man måste helatiden bjuda in alla andra. Nu låter jag kanske egoistisk men det är en helt annan sak att träffa någon på egen hand emot att träffa någon i en hel grupp. Man uppför sig inte bara på ett annat sätt i grupp utan det blir ett annat fokus och oftast, ett annat språk (engelska) också.
Med andra ord är det svårt att "nå ut" på egen hand.
Men som sagt hoppas jag på art-circle och förhoppningsvis blir det en chans till nya kontakter, eftersom jag är ensam utbytesstudent framförallt.

Trots allt har jag ju iaf. två andra kurser också. Japansk Civilisation och Japansk Konsthistoria där jag har träffat trevliga japanskor i vardera klass.
En annan sak som gör det svårare att träffa japaner är att de är så otroligt upptagna helatiden. Om de inte pluggar så jobbar de...

Jag ska lägga upp lite fler bilder snart, men ni får vänta lite tills min "monthly upload limit" är över. Det är foton dels från en dag i Shibuya/Yoyogi parken med en kille vid namn Chuu som jag träffade här i mitt eget hus då min mama höll en konsert. Han studerar musik och vill lära sig engelska, så vi bestämde att träffas för ett utbyte av engelska/japanska. Det var väldigt trevligt. På helgerna fylls Yoyogi parken med live och street-artister som uppträder (helt gratis) längs en lång alle. Dessutom var det någon sorts event där vi bla. fick se drak-dans från Nagoya (tror jag).
Jag har också varit på besök på Uenos zoo. Otroligt kul det med, jag såg pandor, lejon, giraffer, elefanter och isbjörnar mm. På ett sett så var det ett ganska oplannerat sympatibesök eftersom Jennifer (en amerikansk utbytesstudent) ville att jag följde med när hon skulle träffa en japansk kille hon hade träffat på internet (han visade sig vara icke-godkänd dock) eftersom han hade blivit kär i henne efter blått ett telefonsamtal. Japaner är lite underliga.

Det är också en del bilder från en festival om "human rights" i Hibiya park dit Naoko bjöd in mig och Jennifer eftersom hennes club (UN Nations) jobbade på eventet. Det var kul och vi fick bl.a. se afrikansk folkmusik live på stor scen!

Plikten kallar och jag måste sätta igång med läxorna nu, ska skriva en uppsatts (på japanskt vis - de räknar antal tecken, ej ord) om min familj. Ta hand om er allihop!



Lämna kommentar? | 3 kommentarer
the one and only


よこそ! Jag heter Julia är utbytesstudent i solens rike där jag ska lära mig bli japan och äta massor med rå fisk (eller?).
plats: Japan, Tokyo, Meguro-ku, Komaba, hemma

just nu

musik: The Smiths - There Is A Light That Never Goes Out
tittar på: Paranoid Park

tagboard



länkar

Resedagboken
Last.fm
Joy
Sophia University

arkiv

september 2007
oktober 2007
november 2007
december 2007
februari 2008
maj 2008
juni 2008

credits

designer | kathleen
pres & topimage | Nazanin
brushes | 17wings.net